USA vs. TALIBANERNA – I EN SLUTUPPGÖRELSE

USA vs. TALIBANERNA – I EN SLUTUPPGÖRELSE

Obama administrationen har som del i ett allt hårdare tryck mot en slutgiltig uppgörelse i Afghanistan kommit underfund med, igen, att kriget kan inte vinnas av dem. I förra månaden nåddes en preliminär överenskommelse (om man nu får tro på detta) med talibanernas förhandlare som skulle inkluderat överföringen av fem afghaner från amerikanska frihetsberövande på Guantanamo Bay, Kuba, och talibanernas offentliga avståndstagande från internationell terrorism.

Affären krävde att fångarna ska skickas till husarrest i Quatar, där talibanerna planerade att öppna ett kontor, och ytterligare åtgärder från båda sidor enligt både amerikanska och europeiska tjänstemän som skulle diskutera de känsliga förhandlingar men endast på villkor av anonymitet. Hittills har inga fångar i Guantanamo lämnat fängelset som påtryckningsmedel i en större affär. Det stod klart att närmade sig och kom fram till äkta fredsförhandlingar efter nästan ett år av förhandlingar, sade en av tjänstemännen. Men det visade sig kort därpå att avtalet slutligen kollapsade efter att Afghanistans president Hamid Karzai drog sig undan avtalets villkor.

”Just nu har det slutat”, säger en högt uppsatt tjänsteman i Obama administrationen. ”Alla tar ett djupt andetag.” Kontakter förväntas att återtas med talibanerna i början av det nya året. Förhandlingarna återspeglar en markant förändring under det senaste året i vad förvaltningen tror är både acceptabelt och möjlig att uppnå i Afghanistan, bortsett från det centrala målet att eliminera al-Qaida och möjligheten att kunna återupprätta en afghansk närvaro. 

Besvikelse i regeringen i Afghanistan och Pakistan, ekonomiska och politiska påtryckningar på hemmaplan, och en ren trötthet med den nu tio åriga satsning som har lett till betydligt sänkta förväntningar som USA och dess allierade har i samband med det planerade tillbakadragandet av alla utländska trupper i slutet av 2014. Behovet av att utforma en heltäckande, realistisk exitstrategi underströks också i en nyligen avslutad ”National Intelligence Estimate” om Afghanistan, en sekretessbelagd bedömning som lämnas av amerikanska underrättelsetjänster. Tjänstemän som är bekanta med dokumentet beskrev det som jämnt pessimistiska om landets framtid, eller som en av tjänstemännen beskrev det ” Vi är inte ute efter Nirvana, vi är ganska hoppfulla om ett afghanska bra nog.” Det är ramarna som diskussionerna gäller, det är därför vi jobbar så hårt för en försoning. USA:s befälhavare har sagt att talibanernas intresse i samtalen kommer från koalitionens vinster på slagfältet. Medan andra tjänstemän säger att de tror att rebellerna är mer eller mindre i samma position som amerikanerna i prognosarbetet att konflikten kommer att nå ett övertygande slut. Talibanska ledare kan tro att den politiska situationen bättre kommer att positionera dem för framtida kamper nu efter ett kommande trupptillbakadragande.

Kortfristiga avtal med rebellerna, som tex. inrättandet av vapenvila i vissa zoner kan påverka beslutet om när man ska överlåta området till afghansk kontroll. De övergångar kan i sin tur bestämma takten för trupptillbakadragande, liksom långsiktiga bedömningar över vad som kan ses vara tillräckligt bra i fråga om stabilitet och statens kontroll. Förhandlingar med Karzai under ett pågående amerikanska truppernas närvaro bortom 2014 – Pentagon arbetar med antalet om 10 – 30 000 man – men kommer att påverkas av om andra länder i regionen upplever att närvaro som bidrar till eller undergräver sin egen säkerhet som mål.

President Obama har redan beställt ett tillbakadragande i september av minst 33 000 soldater som sändes till Afghanistan under förra året. Den stora debatten gäller försvar sade en tjänsteman, kan du komma med ett alternativ över vad som kommer att hända under närmsta 12 månaderna efter att ha utnyttjat krediten, och med största sannolikhet blir det igen militären som förmodligen kommer att säga ”låt oss hålla65 000”som kommer att finnas kvar, medan Vice president Biden sade att låt oss kommer ner snabbt till 20 000 man men förmodligen är verkligheten att det kommer att ligga mittemellan.

Gen. John R. Allen, befälhavare för USA:s och Natos styrkor i Afghanistan sade förra veckan att takten i tillbakadragande efter september inte kommer att lösas förrän hans personal fullbordar en ”strategi baserad diskussion och lösning” som nu pågår och erhåller specifika order från Obama. Men Allen visade också på att en förändring av uppdrag redan har beslutats eftersom amerikanska trupper flyttas gradvis från breda upprorsbekämpningens verksamhet och ”skuldra till skuldra” partnerskap jämsides med afghanska trupper för en rådgivande roll.

Förvaltningen hoppas på att alla delar i strategin att arbeta tillsammans i maj, när Natos ledare på nytt träffas i Chicagos toppmöte för att fylla ut planer att uppnå 2014 års tillbakadragande. Inte allt kommer naturligtvis att ske i tid till mötet men vi skulle vilja vara redo för att kunna ge en intelligent presentation sade en av tjänstemännen. För nu ser vi alla att försoning är ett av de främsta målen och den viktigaste pelaren i vår strävan.

Av potentiell överföring av fångar från Guantanamo har det krävts ett halvdussin möten i år mellan amerikanska representanter och en delegation bland talibaner ledd av Tayyib Agha, medhjälpare till afghanska talibanernas ledare Mohammed Omar. Tyska tjänstemän har haft andra möten med andra representanter bland talibanerna.

”Vi tror att vi pratar med rätt personer, de som har förmågan att göra förtroendeskapande åtgärder”, sade en av de högre tjänstemännen. ”Vi visste vad vi ville – ett uttalande mot den internationella terrorismen” som skulle innebära ett offentligt brytande med al-Qaida liksom ett liknande uttalande till stöd för Afghanistans konstitutionella demokrati och ett avtal om att inleda förhandlingar med den afghanska regeringen. De vill å sin sida ha ”fem fångar från Guantanamo”, bland 20 afghaner som hålls där, ett kontor i Qatar till vilket vi sade ok (USA) men bara för att förhandla med afghanerna, inte för propaganda, inte för rekrytering, inte för en alternativ regering men om framtiden för Afghanistan. Till en början hade man förhoppningar om att ett avtal skulle kunna presenteras vid en internationell konferens som tex. Bonn i december men det strandade. Ett avtal har för närvarande kört ner sig eftersom amerikanska advokater uttryckte sin oro över detaljer, inklusive de restriktioner kongressen har släppt ut på överföringar av fångar i Guantanamo – gällande talibanernas medlemmar. USA vägrade att släppa fångar och ingendera sida var glad över att överföra dem till ett afghansk fängelse. Även om Qatar redan erbjudit sig att sätta dem i husarrest och bevaka dem sade Karzai nej till detta i skedets sista minut. Och det är just Karzai som är den svåraste delen att övertyga. Enligt en tjänsteman har Karzai hållits fullt informerad under hela processen men hans inställning har varit kritisk. Som president i Afghanistan har han misslyckats med att bygga upp sitt egna politiska stöd på hemmaplan bland mäktiga afghanska aktörer, särskild bland etniska tadzjiker och andra krafter i norra delen av landet vars motstånd mot fredssamtalen slutade med att hans fredsförhandlare Burhanuddin Rabbani mördades i september.

När preliminära överenskommelser dog ut, har nya vägspärrar satts upp. Afghanistan drog hem sin ambassadör från Qatar eftersom en afghansk tjäsnteman sade att Qatar inte hållit Kabul fullständig informerad om sina handlingar. Och från Karzais kontor fastslog man att inga taliban kontor ska öppnas förrän rebellerna stoppa deras våld mot folket i Afghanistan och en sådan borde finnas i Afghanistan, Saudiarabien eller Turkiet, inte i Qatar.

Efter att kongressens ledare i efterhand informerades om detta fördömde en lagstiftare några förhandlingar med talibanerna. Politiska påtryckningar av detta slag kommer säkerligen att öka i takt med det amerikanska presidentvalet.   

Enligt en av de europeiska tjänstemännen sade han, vad som behövs nu är ”en fredsprocess med gemensam beredskap av alla stora aktörer” och för att göra detta behövs det mod. Problemet som så ofta är att det finns på den ena sidan men den andra sidan är antingen inte redo eller ser enbart på dess risker.

Onekligen så är det så att Afghanistan och Pakistan är en del av stormaktspolitiken och lär säkerligen inte försvinna från kartan under de närmsta tio tjugo åren.