BRITTISKA REGERINGEN UNDER PRESS – LIBYSK REBELLEDARE ÖPPNAR ”PANDORAS BOX ” – EFTER TORTYR AV STORBRITANNIEN. USA OCH LIBYENS GADAFFI

BRITTISKA REGERINGEN UNDER PRESS – LIBYSK REBELLEDARE ÖPPNAR ”PANDORAS BOX ” – EFTER TORTYR AV STORBRITANNIEN. USA OCH LIBYENS GADAFFI

Har Pandoras box börjat öppna sig genom Abdel Hakim Belhadj allias Belhaj, den libyske rebelledaren, som utsatts för tortyr av Storbritannien, av USA i Thailand och av Gadaffi i Libyen. Han anmäler nu den brittiska regeringen då när detta inträffade 2004 under Tony Blair.

Abdel Hakim Belhadj (Belhaj), en libysk militär befälhavare och rebelledaren som chef för Tripolis militära råd, tidigare ledare för den libyska Islamic Fighting Group, har nu väckt talan mot den brittiska regeringen och säkerhetsstyrkorna för dess nyckelroll i hans olagliga bortrövanden, överlämning för en barbarisk behandling och tortyr inkluderande även hans dåvarande gravida fru Fatima Bouchar, i mars 2004. Det skulle visa sig att bli en lång och grym väg som väntade dem.

Belhaj har också identifierats som Abu al-sadiq, har instruerat advokater på Leigh Day&Co att vidtaga rättsliga åtgärder vilket även inkluderar välgörenhetsorganisationen Reprieve som agerar USA:s rådgivare som även inkluderar undersökande stöd.

Bakgrunden är att när Belhaj år 2004 överlämnades i händerna på britterna, amerikanerna och slutligen Gaddaffi regimen var han bosatt i Bejing, Kina, efter att tidigare ha lett motståndet mot Gaddaffi regimen, och har under en kort stund varit bosatt i Afghanistan. Det var i början av 2004 som hans fru, Bouchar började frukta att de stod under övervakning som de bestämde sig för att söka asyl i Storbritannien. På flygplatsen, redan tidigare hade de varit fängslade och deporterade till Kuala Lumpur i Malaysia deras destination före Kina. Vid ankomsten greps de och hölls fången i flera veckor, sedan berättades det till dem att de skulle få resa till Storbritannien via Bangkok. De tvingades ombord på ett flygplan, på väg till Bangkok, som Reprieve förklarade i ett senare pressmeddelande. Här blev de avskilda och överlämnades till amerikanska myndigheter och fördes senare vad de tror var ett amerikanskt hemligt fängelse där de utsattes för en ”störtflod av barbariska behandlingar”. Om det var i Thailand, då kan det hävdas att hemliga fängelset använts för att hålla ”värdefulla fångar” som stängdes året 2002 samtidigt som en ny anläggning tagits i bruk i Polen.

Belhaj har förklarat att när han inte förhördes ”hängde han vid sina handleder från krokar i sin cell under längre perioder med huva, ögonbindel och brutalt misshandland. Hans fru Fatima Bouchar har sagt att hon behandlades så illa att hon fortfarande idag har svårt att tala om detta.

Fortfarande isolerade från varandra, befann de sig nu helt plötsligt I Libyen efter att ha förts dit från Bangkok av amerikanska myndigheter. Det var ett helt normalt förfarande i de olika överföringar som hade satts i bruk. Belhaj besattes i vanlig ordning med svart huva, bojor i golv och tak i planet i en stresstålig ställning, oförmögen att sitta eller ligga under hela de 17 timmar som flygresan tog. Till detta kan vi ”lägga till det brittiska elände” med stoppade flyg för att fylla på med nytt bränsle i Diego Garcia, det brittiska territoriet i indiska oceanen har hyrts ut till USA under många år och det har förekommit rykten om förekomsten av ett annat hemligt fängelse i regionen.

Väl framme i Libyen fängslades Balhaj under sex år i några av landets och världens mest brutala fängelser, däribland ökända Abu Salim i Tripoli, här hade tidigare 1200 fångar dödats i en massaker år 1996 av Gaddaffi styrkor. Hit avlämnades han av amerikanska styrkor, fullt medvetna om vad som väntade honom och han blev ”brutalt misshandlad, torterad, fick hänga från väggarna avskuren från all mänsklig kontakt och dagsljus”. Enligt hans egna uppgifter förhördes han här av bland annat ”utländska” agenter inklusive brittiska igenkända substanser. När han inte var till någon nytta eller nöje längre, hölls en 15 minuter lång rättegång varefter han dömdes till döden år 2008. Men han skulle utsättas för tortyren i ytterligare två år till, och sedan, 2010 släpptes han som en del i en överenskommelse mellan Gaddaffi och tidigare medlemmar av LIFG. 

Oroväckande nog var även Fatima Bouchar fängslat i Libyen och utsattes för aggressiva förhör. Hon hölls där i hela fyra månader innan hon släpptes tre veckor innan hon skulle föda. Både Retrieve och andra kunde notera att hennes och barnets hälsa var i mycket dåligt skick.

Enligt Cori Crider, juridisk direktör för Reprieve sa hon ” Mr Belhaj var helt villig att komma överens med den brittiska regeringen, Han gjorde det klart det han brydde sig om var en öppen ursäkt, att de som var ansvariga för att han och hans fru torterades skulle ställas inför rätta. Först efter det att dessa ansökningar ignorerades under en månad beslutade han sig för att rikta sitt missnöje offentligt.

Sapna malik för Leigh Day&Co tillade: ” Det barbariska handlandet i form av tortyr våra klienter fick genomgå, både i händerna på amerikaner och libyer är obegripligt och ändock verkar det som att Storbritannien var ansvarig för denna plågsamma kedja av händelser…Det är inte mer än rätt att de ansvariga för detta som har tilldelat dessa oförrätter inklusive de libyer som medverkat till detta måste ställas till svars så att sanningen kan komma fram för att Libyen slutligen kan vända blad.”

Skamligt nog, men ej förvånande så fanns det bevis av Storbritanniens roll i överlämnandet av Abdel Hakim Belhadj och hans fru Fatima Bouchar. Dessa kunde avslöjas i tidigare hemligstämplade dokument som uppdagades i Tripoli i september då Gaddaffi regimen föll, tacknämligt nog uppdagades de av Human Rights Watch. Dessa dokument visar på att den brittiska regeringen sade till den libyska regeringen, att de var i Malaysia i början av mars 2004, och Sir Allen som då var chef för terroristbekämpning på MI6 skrev till den ökände torteraren ”Moussa Koussa, chef för den libyska intelligens, han försökte senare i år fly Libyen regimen varpå han i korthet välkomnades i Storbritannien. I ett brev daterad den 18 mars 2004, som nu återfunnits besökte den brittiske premiärministern Tony Blair Libyen och Gaddaffi för att välkomna honom ombord som en allierad i ”kriget mot terrorismen”. Allen skrev ett pinsamt och självkomprometterande brev, i vilket han sade:” Viktigast, Jag gratulerar er på den säkra ankomsten av Abu Abd Allah Sadiq (Belhaj). Detta var det minsta vi kan göra för Dig och för Libyen att visa den märkliga relation vi byggt upp genom åren. Jag är så glad, att vi kunde hjälpa den tjänsteman vi skickade ut förra veckan”. Han tillade ”Lustigt nog fick vi en förfrågan från USA att kanalisera förfrågningar om information från Abu Abd Allah. Jag har ingen avsikt att göra så. Den intelligens på Abu Abd Allah var brittiska. ”Jag vet att jag inte betalar ngn flygfrakt men känner samtidigt att jag kan tilltala dig direkt om detta och är mycket tacksam för den hjälp du ger oss.”  

Belhaj är inte den första före detta motståndare till Gaddaffi regimen som passar in hos den brittiska regeringen. I oktober framträdde Sami al-saadi(Abu Munthir), en annan framträdande person i LIFG och begärde en åtgärd för att kräva skadestånd från den brittiska regeringen efter de dokument som upptäcktes i Tripoli som avslöjade den nyckelroll som MI6 spelade.

Dokumenten avslöjade ett fax som sändes från CIA till Moussa Koussa, bara två dagar innan Tony Blair besökte Gaddaffi som enligt vad Guardian uttrycker det ” visar att myndigheten var ivrig att delta i Saadis återgivning efter det MI6 och Gaddaffis regering fick i information”.

Det påpekades också ivrigt att efter Blairs besök meddelade Gaddaffi att han hade ”skrivit på £550 Maffär för gasprospektering med Shell, den brittisk-holländska oljejätten.” Tre dagar senare meddelades det att den mänskliga lasten som bidrog till denna affär var – Sami al Saadi – som hade gripits av brittiska agenter i Hong Kong med sin fru, två söner i åldrarna 12 och nio, och två döttrar i åldrarna 14 och sex. ”De tvingades på ett plan med sin familj och flögs till Tripoli och i vanlig ordning försattes frun och make med handfängsel, svarta huvor medan benen var sammanbundna med längder av tråd,” varvid efter ankomsten samtliga kastades i libysk fängelse. Medan hans fru och barn släpptes efter två månader av vad som kan beskrivas som ”psykologisk tortyr” förblev Belhaj fängslad i sex år under ständig upprepad tortyr som misshandel, elchocker och hot om att dödas. Han berättade att han förhördes bland annat om libyer i Storbritannien, de visade fotografier av ett antal av dem, och vid ett tillfälle ifrågasätts han av två brittiska underrättelseofficerare medan den libyska förhörsledaren var närvarande”. Det står klart att efter erfarenheter av libyska dissidenter i Storbritannien som hade sökt asyl i landet, är att efter Gaddaffis helomvändning så kunde hans fiender nu utsättas för godtyckliga fängslanden i Storbritannien, i fängelser eller husarrest och genom skamliga försök att återbörda dem till landets ledare, Gaddaffi. Även detta i klar strid mot FN:s  konvention om tortyr och Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna.  Guardian förklarade detta med att al Saadi hade bott i norra London i flera år under 90-talet, efter att ha sökt asyl i Storbritannien inklusive ett antal av hans medarbetare. Det kan misstänkas att han överlämnades till Gaddaffi mer som en gentjänst, en ”gåva” än en person som hotade den brittiska nationella säkerheten, som många andra blev de leksaker i ett deprimerande elakt spel.  

Guardian konstaterade att CIA´s fax klargjorde att det inte enbart rörde sig om Saadi utan gällde även hela hans familj, och trots den uppenbara vetskapen vad som väntade dem i Libyen överfördes de. Från brittiska UD vägrade man att kommentera, men advokater på Leigh Day&co och även Reprieves jurister påpekade att de hade identifierat övriga dokumenter bland handlingar från Tripoli cachen om al-Saadi, inklusive annan bevisning om MI6´s involvering i andra ärenden.

Tillbaks i oktober, sade Cori Crider angående al-saadis påståenden:” den brittiska säkerhetstjänsten måste erkänna att han kidnappats olagligen ” men av ministeriet tillåten vilket gav en ”teckningsoption till tortyr” Om det var jack Straw, förre utrikesministern så måste de omgående inleda en förundersökning om detta, med fokus på topparna av den brittiska regeringen. Den brittiska allmänheten, Saadis fru och hans familj, har en absolut rätt att få veta.     

Med både Belhaj och al-saadi som nu går in för att stämma den brittiska regeringen är det att vänta sig att det blir fler ärenden och svåra tider för sittande premiärminister David Cameron, som åkte till Libyen för att möta den kö av tortyroffer som söker sig till en grundlig undersökning av Storbritanniens användning av tortyr, och denna gång inte som 2009 då det inleddes en stor hemlighetsfull domarledd utredning, som än i dagsläge ens påbörjat sina överläggningar men har bojkottats av de allra flesta stora organisationer.

Tyvärr, men som redan påtalats många gånger tidigare så är det ett typiskt tecken av Obama administrationen att flitigt slippa svara på frågor gällande Bush administrationens inblandning i överlämnanden och tortyr och då gäller det inte enbart Belhaj och al-Saadi.

För de som är intresserade kan rekommenderas tidigare artiklar samt även tidigare böcker jag skrivit som, KAOS I USA, i spåren av september 10 år efter terrorattackerna, R2P – Rätten till skydd och Libyen m.fl.

Viktigast kanske att notera är dock historien om Ibn al-Shaykh al-Libi, tidigare emir av Khaldans träningsläger i Afghanistan. Han hade beslagtagits av amerikanare i Afghanistan och överförts till pakistan, varefter han sänts vidare till Egypten för att torteras vidare. Här kom han upp med en falsk bekännelse för att slippa fortsatt tortyr. Han sade att al-Qaida hade mött Saddam Hussein för att diskutera kemiska och biologiska vapen. Al-Libi drog senare tillbaka sitt påstående, men det användes trots allt för att rättfärdiga USA:s  invasion av irak, och al-Libi själv fick en rundtur bland USA:s tortyrfängelser innan han kom tillbaks till Libyen, där han också fängslades och torterades men till skillnad från belhaj och al-Saadi och andra överlevde aldrig al-Libi. I maj 2009 rapporterades det att han hade begått självmord i sin cell i Abu Salim fängelse, en historia med kunskap om Gaddaffi och Moussa eller CIA är svårt att tro, det finns nog större sannolikhet i att han torterades där till slut endast döden återstod för honom.